Nej, det är inte familjen Möller som ska flytta. Däremot familjen Möllers bloggar.

När jag började blogga 2002 fanns inga bloggtjänster. Jag hade en hemsida, och så hittade jag en asp-kod på Aspsidan som gjorde att man kunde skriva dagbok på nätet. Den koden har jag successivt utvecklat till en hyfsat fungerande blogg. Ett tag var hela utmaningen med bloggen just att koda den så att den fungerade bra.

Det intresset är inte längre lika stort. Dessutom betalar vi en massa pengar för ett webbhotell, som egentligen är ganska onödigt när det finns gratistjänster för bloggande. Därför har vi bestämt oss för att flytta våra bloggar till Blogspot.

Vår domän moller.mu kommer vi däremot att ha kvar. Skillnaden är att istället för adressen www.moller.mu/daniel kommer min adress i fortsättningen bli daniel.moller.mu. Från och med nu kommer alla nya inlägg att publiceras på den adressen.

De gamla inläggen kommer successivt att flyttas över, liksom kommentarerna. Det blir dock ett tidskrävande jobb eftersom de får flyttas manuellt. Blogger kräver ett speciellt format för att kunna flytta över en existerande blogg, och det formatet uppfyller inte mitt hobbyprojekt till blogg.

Hörde igår på radion att Svenskt Näringsliv vill att statsbidragen till skolan ska fördelas efter resultat. Detta, menar man, ska höja skolkvaliteten och kan göra att friskolorna kan spela en nyckelroll i framtiden.

Här ser vi en avgörande skillnad mellan högern, som man väl får anse Svenskt Näringsliv representera, och vänstern.

För mig som socialdemokrat är det självklart att resurserna till skolan ska fördelas efter behov så att alla elever får en möjlighet till goda förutsättningar att lära. Svenskt Näringslivs förslag skulle onekligen leda till en segregation av den svenska skolan utan dess like. Skolor med problemelever presterar sannolikt sämre och tappar resurser, vilket leder till sämre förutsättningar för dess elever.

Skolor med mindre problem får större del av resurserna och kan prestera ännu bättre. Många friskolor får stora överskott och våra skattepengar kan delas ut som vinster till aktieägarna.

Skillnaderna i svensk politik är tydliga, även om det finns de som påstår motsatsen.

Får väl bjuda på ett litet videoklipp från vår semester på Böda Sand tidigare i somras.

Elliot kör, mycket stolt, elmotorcykel på en bana, men av någon anledning går det inte riktigt som han tänkt sig. Det ser otäckt ut, men det enda som kom till skada var nog hans stolthet.

Det kanske börjar bli dags att ge ifrån sig ett livstecken - det var ju ett tag sen sist.

När jag gick hem på föräldraledigt trodde jag nog att jag skulle blogga duktigt, åtminstone ett par gånger i veckan, om barnens och min tillvaro hemma. Under de två senaste föräldraledigheterna har jag ju skrivit ganska flitigt. Nu blev det inte riktigt så den här gången, inspirationen har trytit, och jag kan inte riktigt säga varför. Som en följd av bristen på inspiration har jag inte heller varit inspirerad att läsa andras bloggar. Jag brukar annars vara ganska flitig med att läsa, och ibland kommentera vännernas bloggar.

De senaste dagarna har jag dock läst ifatt lite bloggar. Får väl se om det är ett tecken på att inspirationen är på väg tillbaka.

Ibland funderar jag på om det börjar bli dags att lägga ner bloggen. Jag har ju ändå hållit på periodvis sedan 2002. Långt innan ordet blogg var känt. Då skrev jag "dagbok på nätet".

Nu vet jag inte riktigt vad som ska bli mitt framtida yrkesval, men en stor del av juristyrkena förutsätter att man värnar sitt privatliv betydligt mer än vad jag gör. Jag har snarare försökt att vara så öppen som möjligt med mitt liv. Ett av yrkena som står på min möjliga karriärsagenda är åklagare, så kanske är det dags att redan nu börja avveckla bloggen.

Fast inte riktigt än. Jag har åtminstone ett gäng inlägg till att skriva. Efter fyra veckors arbete på Hotell och Restaurang Facket väntar nu ytterligare två veckors pappaledighet. Tänkte försöka bjuda på lite bilder från vår sommar. Och så är det ju snart val - några små politiska pamfletter ska vi nog lyckas få till också.

Men inte just nu, för nu är det läggdags. Natti, natti!

Igår kväll/natt kom plötsligt Signe nedtassande från övervåningen. Hon hade vaknat av att hon hade så ont i magen, och hade så ont så hon låg och kved. Efter samtal till sjukvårdsrådgivningen bestämdes att vi borde åka in till akuten, eftersom man inte kunde utesluta blindtarmsinflammation.

När vi kom in på akuten var det inte jättemycket folk, så vi hoppades inte behöva vänta så länge. Ack vad vi bedrog oss. Även om det inte kom så mycket folk "vanliga" vägen kom det tydligen många ambulanser med patienter som av förståeliga skäl prioriterades högre än oss. Halv ett kom vi in till akuten och tjugo i tre var vi "färdiga". Dessvärre fick vi efter det vänta till tjugo i fyra innan vi fick komma upp på barnavdelningen där vi skulle sova. Inte många timmars sömn inatt, alltså.

I morse ville läkaren på ronden ha oss kvar på observation lite till, så dagen spenderas framför TVn och i lekterapin på barnavdelningen.

Elliot har lyckats lära sig hur man får upp knapplåset på min iPhone. Han har också lyckats lära sig hur man klickar på rätt ikon för att ta sig till programmet som visar alla bilder jag tagit med mobilkameran. Det tycker han är jätteroligt att sitta och titta på.

Häromdagen bestämde han sig för att utforska andra delar av telefonen vilket resulterade i SMS-konversationen här till höger mellan Elliot och Angelica.

Dagen har innehållit massa trevligheter. I förmiddags frågade jag Elliot om han var sugen på att sjunga lite och spela gitarr. Han sprang iväg som ett skott och hämtade sin leksaksgitarr och sjöng sen hela "Bä, bä, vita lamm" samtidigt som han "kompade" på sin gitarr. Något entonigt kanske, men Elliot var väldigt stolt. Sen plockade jag fram gitarren och tillsammans sjöng vi de flesta barnsånger vi kunde hitta på, dessutom Nicke & Nillas "Pannkakor, med sylt och socker på". Efteråt satte sig Elliot med min gitarr och körde ännu en omgång "Bä, bä, vita lamm". Försökte filma honom, men då tystnade han tvärt och bara tittade på mig, så jag fick nöja mig med att ta kort.

Efter Milos sovpass begav vi oss till pappalediga kompisen Jussi, där även pappalediga Thomas anslöt, och vi bjöds på latte, sockerkaka, jordgubbar och grädde. Gott och trevligt! Även Milo käkade glatt sockerkaka, efter att ha ätit en Yoggi som mellis.

Efter att ha hämtat upp Angelica på jobbet begav vi oss till grannarna C & J för att gratta A på hans 3-årsdag. Där blev vi bjudna på middag och jordgubbar med glass. Milo käkade glatt tacopaj, men ratade varje försök att få honom att välja barnens makaroner istället.

Nu sitter jag och väntar på att gamla kultserien Twin Peaks ska börja. Jag älskade serien 1990. Frågan är om den är lika bra idag, 20 år senare.

Elliot har en liten babypool som han gärna badar i... om vi fyller på med varmvatten. Soluppvärmt vatten är inte tillräckligt tycker han.

Igår badades det ordentligt på eftermiddagen, och även jag tyckte att jag behövde svalka av mig, så jag tog ett snabbdopp i familjens stora pool. Jag frågade Elliot
- Vill du bada med mig i stora poolen?
- Inte just nu, men om en halvtimme vill jag det.

Ett smidigt sätt att "komma undan". Elliot har inte en aning om vad en halvtimme betyder, men har tydligen snappat att det är ett begrepp som innebär att man inte behöver göra det just nu

Jag ska inte göra något försök att "blogga ifatt" veckan som gått, men några ord om midsommar ska man kanske skriva.

Midsommar firades på hemmaplan tillsammans med grannarna J & M med barn, samt H & F med barn. Båda familjerna har barn i samma ålder som Elliot och Milo. Dessutom firade Alfred och Signe midsommar med oss i år.



Angelica jobbade till halv tre så hon gick miste om när familjerna gemensamt gick ut för att leta blommor och blad till midsommarstången. Eftersom Milo skulle sova fick familjen Möller/Nylander representeras av Signe och Elliot. Midsommarstången kläddes med gemensamma krafter. Det krävde iofs inga större ansträngningar då stången bara var dryga en meter hög.

Ungarna sprang mellan husen, någon satte på kaffe och hela förmiddagen kändes sådär lagom avspänd och mysig. Midsommarlunchen avnjöts gemensamt på vår altan. När Angelica kom hem blev det dans runt midsommarstången till tonerna från min gitarr, och så jordgubbstårta förstås. På kvällen grillades det.

Tidigare under veckan hade både Elliot och Milo åkt på tredagarsfeber, och på midsommarafton fick även Signe feber, vilket höll i sig hela helgen. Vi levde i tron att äldre barn inte kunde få tredagarsfeber, så vi trodde att hon hade åkt på något annat. Under helgen blev febern jättehög, och febernedsättande hade ingen större effekt, så natten till söndag sov jag på golvet i Signes rum, och på söndag blev det ett besök hos Kalmarjouren. Under måndagen fick även Signe de, för tredagarsfeber karaktäristiska, prickarna på överkroppen. Så var det med teorin att äldre barn inte kan få tredagarsfeber.

I eftermiddag har Milo varit väldigt pipig och grinig, och det har varit svårt att få något gjort.

Därför blev jag positivt överaskad när han sysselsatte sig själv, och dessutom verkade nöjd inne i vardagsrummet när övriga familjen åt middag. Efter ett tag började vi dock fundera över var det var för konstiga ljud som kom från vardagsrummet, och rätt var det var lät det som om något rasade ner. Vi sprang in i vardagsrummet för att se vad som stod på, och kunde i alla fall konstatera att han var både sysselsatt och nöjd. Nöjd var däremot inte jag. De nedersta fyra hyllorna på CD-stället var rensade, och gåstolen stod mitt i en hög av CD-skivor.

Jag kände mig tvungen att påminna Alfred och Signe om att det här uppenbarligen är ett släktdrag som han ärvt av sina storasyskon .

Ibland brister det även för den mest luttrade småbarnsföräldern. Idag föll Milo handlöst med ansiktet rakt ner i golvet. Jag stod med ryggen åt och såg inte vad som hände, men bakom sig hade han sin gåstol som Elliot hade ockuperat. Sannolikt hade han stött sig på gåstolen, och så tappat balansen när Elliot klättrat i och gått iväg med den.

När jag lyfte upp honom var han blodig runt munnen och halva ansiktet. I det läget gjorde oron och frustrationen att jag tappade behärskningen och röt åt Elliot att omedelbart klättra ur gåstolen. När jag tvättat av Milo konstaterade jag att det blödde från två jack i överläppen. Inte så farligt med andra ord. Började leta efter Elliot, och hittade honom så småningom... under trappen innanför barnvagnarna. Där satt han, och där ville han sitta, sa han.

Stackars Elliot förtjänade nog inte riktigt det ovett han fått, och det dåliga samvetet gnagde i pappa en god stund.

För att bara vara nio år är Signe ibland väldigt tuff. Under vintern och våren har hon gått i idrottsskola där man fått testa på olika idrotter ett par gånger. När idrottsskolan var över kände hon att friidrott var bland de roligaste sakerna hon testat.

Det där föll lite i glömska, tills jag för någon vecka sen började kolla upp möjligheterna att börja träna friidrott, och kunde konstatera att man var tvungen att gå en veckas friidrottsskola innan man fick börja träna, och att friidrottskolan gick av stapeln vecka 25 och 26. Så i förra veckan anmälde vi henne, och den här veckan tränar hon friidrott kl. 09.00 - 13.00, måndag till torsdag. Ingen annan hon känner sen tidigare är med, men det stoppar inte Signe, som glatt konstaterar att hon alltid brukar hitta kompisar. Det där sista är iofs sant. Släpp av henne på en öde ö, så har hon garanterat hittat vänner inom ett par timmar .

Sen kan man iofs bli lite fundersam när hon kommer hem och säger att hon fått ett spjut i ryggen, och dessutom ett spjut hon själv kastat, men man får väl vara glad att man inte vet allt de hittar på när man inte är med. Kul verkar hon ha i alla fall.

Idag, några dagar tidigare än väntat, publicerades tentaresultatet i kursen Civilrätt, den sociala dimensionen, innehållande familjerätt, arbetsrätt, boenderätt och socialförsäkringsrätt.

Precis när jag läst att resultatet var klart och skulle kolla mitt resultat ropade Signe inifrån duschen att Elliot hade duschat färdigt och ville ut. Snacka om dålig timing. Inte mycket annat att göra än att plocka ut honom, torka, klä på, ta feber och ge Panodil, medan spänningen steg.

Måhända är jag fånig, men jag tycker alltid att det är grymt spännande när tentaresultatet anslås.

Resultatet - AB (med beröm godkänd) är jag mycket stolt och nöjd över.

Ibland är Elliot Milos idol. Då är allt Elliot gör intressant och spännande, framförallt hans leksaker.

En av Elliots favoritleksaker är Thomas Tåget. Thomas Tåget är, som framgår av namnet, ett tåg. Thomas spelar en melodi, puffar rök och styrs dessutom av en fjärrkontroll. Rena himmelriket för en klåfingrig ettåring alltså.

Under förmiddagen har Elliot varit helt förtvivlad. Vart han än har gått med sitt tåg så har Milo varit där och slitit i tåget. Till slut tröttnade vi på honom och satte honom i gåvagnen för att hålla honom undan. Det blev det dessvärre inte bättre av. När Milo kommer dundrande i full fart gör det till och med ont i mina hälsenor, och stackars Elliot blev förstås illa utsatt där han satt med sitt tåg.

Stackars Elliot, och stackars Milo - han som bara vill leka.

Läser om kritiken mot gästlistan till kronprinsessans Victorias bröllop (artiklar i Aftonbladet och Expressen).

Kan inte annat än att hålla med förre överåklagaren Sven-Erik Alhem. Det känns som ett hån mot Dawit Isaak och alla andra som fängslats i diktaturen Eritrea.

Hovet skyller på UD och förklarar att man inte väljer själva vilka diplomater som får komma. Kan väl bara konstatera att det vittnar om dåligt omdöme både hos hovet och UD.